Det är synd att Brucan måste dö sådär töntigt i slutet. Det sabbar ju hela filmen, Armageddon alltså.
Imorgon ska tentan i specialpedagogik, för min del, vara färdigskriven. Idag har jag inte ens öppnat dokumentet. Det skulle ju kunna sända ut en känsla av trygghet, som att jag på något sätt vet vad jag ska skriva, att jag har allt klart i huvudet. Men det har jag inte. Därför känner jag en vis stress. Samtidigt som jag känner mig rätt nöjd, för många klagar över att den är så svår, men jag har liksom inte tagit tag i den än och tror ändå att jag kan lösa det på ett smidigt sätt.
Innekatten är knäpp. Jag helt emot innekatter. Speciellt att ha bondkatter instängda i lägenhet. Men i annonsen stod det att han skulle bli en lugn katt, eftersom hans mamma var en Main coon. Tyvärr lider den här katten utav alla möjliga bokstavskombinationer och jag måste hela tiden dra efter luft när jag ser hur tråkigt han måste ha det här. Jag hittar aldrig den perfekta kattsanden heller till hans låda. Det irriterar mig.
Dessutom känner jag att jag håller på att gå in i någon sorts, eller slags stadium. Ett nytt stadium. Kanske en känsla av att allt är svårt och till vilken nytta. Det här med meningen, inte bara i livet, utan med allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar