fredag 17 juni 2011

Ensamvarg

Jag blir tokig
  • på kvarlämnande gamla glas
  • på disk som aldrig diskas
  • på diskade saker som inte plockas in på sin rätta plats och bara står och står
  • på lakan som inte sträcks efter att man sovit i dom och knöglat ihop allt
  • på sängar som inte bäddas
  • på sladdar som ligger ta mig fan överallt
  • på nycklar som försvinner
  • på nya ketchupflaskor som öppnas och lämnas kvar i skåpet, samtidigt som man inte kastar den som är slut i kylskåpet
  • på att den nya skinkförpackningen öppnas innan den gamla är slut
  • på äckliga saker som lämnas kvar i handfatet.
Ja.. det var väl det. Och jag vet.. Jag är väl inte större än såhär..

lördag 11 juni 2011

Sommmmmmmaaar!!

Det är sommarlov. När betyget skrivs in innan midsommar har jag betyg på allt vi gjort i 4 terminer och inget behövs tas igen.
På måndag börjar jag jobba och detta har jag våndats över sedan april.
Nu ska jag locka håret!

Katten, råttan och digerdöden

För väldigt länge sedan uppskattades katten och ansågs som något heligt sänt från gudarna, eller som något gudomligt. Det gick aldrig att tämja den som man kunde med alla andra bondgårdsdjur och den gick alltid sin egen väg. Problemen med mössen i jordbruket gjorde att tamkatten blev en värdefull medlem i byarna.
I Egypten avgudades den stort, vilken syns på de bevarade avbilderna.

Råttan kommer ursprungligen från Asien. Det finns två olika sorter: Brunråttan och Svartråttan.
Brun- och svartråttan är två av jordens värsta och mest fruktade skadedjur. De är extremt duktiga på att anpassa sig till olika miljöer. Brunråttan levde ursprungligen i en kallare miljö i norra Kina och svartråttan i de mer tropiska områdena. När sjöfarten utvecklades följde råttorna med som fripassagerare vilket senare visade sig få förödande konsekvenser. Råttorna är ansvariga för enorma ekologiska konsekvenser eftersom de är allätare och förökar sig snabbt. (Däggdjur har bröstvårtor, men utvecklingen har gått fort hos råttan så därför saknar hannen bröstvårtor. Den är alltså före människan).

Under medeltiden, speciellt under åren 1349-1350 drabbades människan utav en pestepidemi som vi kallar för digerdöden. Då den drabbade människan kallades den för "den stora döden" eller "den stora pesten". Pest är egentligen bara en sjukdom som drabbar gnagare. När en gnagare blir sjuk förökar sig pestbakterier som finns i blodomloppet. När en pestloppa sedan biter gnagaren blir den fylld av pestbakterier och om gnagaren är så sjuk att den dör måste loppan bita ett annat djur för att få i sig blod. Det kan till exempel vara en människa som faller offer för loppan och då sprids pesten vidare till människan. Då en människa väl är biten kan denne sprida pesten vidare till en annan människa.
Då råttor drabbas av pest brukar det ske en massdöd hos arten, men någon sådan finns inte nedskriven någonstans så därför har man tvivlat på att det faktiskt var råttan som spred pesten. Men kanske var man för upptagen med människans död för att orka bry sig om råttorna? Man vet däremot att pesten även drabbade Island, och där skall det tydligen inte finnas några råttor...
Det berättas om krig där man slungade smittade pestlik på fienden och hoppades att de skulle bli smittade. Och nu har jag spårat ur lite..
Pesten spred sig alltså hursom till Europa med svartråttans hjälp och dödade upp emot hälften av av hela Europas befolkning och de sociala och ekonomiska konsekvenserna var mycket mycket stora.
Under den här tiden förlorade kyrkan en stor del utav sin makt eftersom de inte kunde förklara sjukdomen. Kyrkan gav då många olika minoriteter skulden för epidemin vilket ledde till massakrer på religiösa och politiska  minoriteter, speciellt judarna fick ta mycket skit.

Under 1300-talet hade kyrkan förklarat för människan vad katten var för sattyg. Katten var ondska. Katten var djävulens sändebud eller faktiskt djävulen själv eftersom det inte gick att tämja katten som en hund. Katten hade ju under tidigare tider avgudats som en gud, och enligt kristendomen finns det bara en Gud. Därför skulle katten ut ur folkets hem och skickas dit häxorna skickats.

Då pesten kom fanns det ingen naturlig fiende för svartråttan i städerna, eftersom katten var borta så därför kunder råttan, loppan och pesten härja skoningslöst i folks hem.
"Oj, vad har vi gjort..?" tänkte kyrkan och skyllde på judarna som levde i egna samhällen och höll en mycket bättre hygien.

Folket insåg värdet i katten och tog den tillbaka samtidigt som brunråttan som både är större och starkare än svartråttan kom in på arenan. Brunråttan kan inte sprida pesten och varje gång pesten kom tillbaka i vågor minskade den i styrka.

Än idag sprider råttorna sjukdomar. Sommaren 2010 var en pestepidemi vara under uppsegling i Burma och forskare i Taiwan har upptäckt att brunråttan bär på en ny bakterie som är dödlig för människan (bartonella rochalimae) och om denna får fäste kommer en global epidemi att bryta ut och digerdöden kommer framstå som en fjärt i rymden!

tisdag 7 juni 2011

V-tecknet

Inte visste jag att det skulle spela så stor roll åt vilket håll man ska hålla handen när man gör segertecknet, eller V-tecknet. Handflatan utåt ska tydligen vara det bästa, men spelar det egentligen någon större roll?

Jag såg på TV häromdagen. Det var ett program på tv10 som handlade om bågskyttar. Tydligen så kom britterna på den underbara långbågen och var väldigt effektiva under kriget mot fransmännen. Om fransmännen trillade över en engelsk bågskytt i skogarna så högg man av honom pek- och långfingret. Utan dom fingrarna klarade han inte av att skjuta iväg pilen med sådan kraft som krävdes.
När sen britterna vann slagen och hade sina fingrar kvar viftade man med dessa två fingrar och därav V-tecknet som används än idag. Coolt om det är sant!

måndag 6 juni 2011

Långledigt

För mig innebär långledigt en evig väntan. Först väntar jag på att jag ska få ledigt, och sen när det väl är ledigt går jag runt och har så tråkigt. Så då väntar jag på den vanliga vardagen igen. Samtidigt som jag våndas. Inte vill jag gå upp tidigt om mornarna.
Det bästa är att jag tänker "ja" hela tiden nu för tiden. Annars skulle ju faktiskt aldrig något hända. På kontot har jag idag 2000 kronor. Det räcker inte långt om katten bryter benet, alla mina tröjor går sönder och kylskåpet skulle explodera.
Jag trodde för övrigt att mitt internet gått sönder. Arg jag blev och ringde kundservice och när jag väl kom fram så startade hon om allt och det var inga problem. Jag kom helt av mig, jag som ville ha ersättning för besväret.
Nu efter ja-sägandet kommer som nästa steg: vara snabbare.

lördag 4 juni 2011

"Ja" är mycket roligare

Jag säger fortfarande "nej" alldeles för ofta. Och det är ju tråkigt.

onsdag 1 juni 2011

Mr Tourette och jag

Boken av och om Pelle Sandstrak börjar hur bra som helst. Jag älskar allt i början. Alla tokigheter berör mig så djupt. Sen där i mitten blir boken typ bara äcklig och helt plötsligt är den slut. Det går alldeles för fort!
I sin helhet var den bra, helt klart värd att läsa. Fyra av fem möjliga.

måndag 23 maj 2011

Hur mycket får jag skratta?

Två barn ska spela upp en charad under den stora dagen i skolan, och under en repetition visar de sin charad för alla i klassen för första gången. Och liksom går fram, vevar med ena armen och äter något. Och sen säger dom åt klassen att gissa vad det är som händer.
Alla gissar på att dom fiskar. Mm, ja, jo, rätt. Men vad äter dom?
Fisk? Stövlar? Eller kanske en gris?
Till slut säger dom vad det var. Mögel.
Jag garvar så jag dör. Hur ska man kunna gissa sig till det där?
Fröken blir arg. Jag kan inte sluta skratta.

måndag 16 maj 2011

Hollywoodinspelning

Är det värt att stänga av min tunnelbaneuppgång när jag ska åka till Ropsten, så att jag måste gå runt hela Tessinparken?
Vid Gärdet står stora tält, skynken och lastbilar. Jag smyger runt och låtsas som ingenting. Kanske kan man få sig en tjuvkik på Daniel Craig som tydligen snuffsar runt i Stockholms tunnelbanor. Läser i tidningen att man självklart stänger av och flyttar om hela Stockholm när självaste Hollywood är här med sina kameror och draktatueringar.

söndag 15 maj 2011

Tittar på skyn

Datumet var 7e maj och jag såg båthamnens första svala. Även denna helg har jag skådat svalorna. Eller ja, det var kanske bara en. Men den var en bra bit in över land då. Härligt, nu är insekterna, fåglarna från Afrika och sommaren här.

Tornseglaren kallades förut för tornsvala. Men det är ingen svala. Tornseglaren landar nästan aldrig. Den flyger i stort sätt hela tiden, utom när den häckar. Vissa tornsvalor tillbringar upp till tre år i luften, utan att landa en enda gång.
Kanske var det en sån jag såg, man ser ju inte riktigt vad som är vad. Fågel som fågel, liksom.

Tar hand om returen

Var på bio för första gången på länge i fredags. Allt var så vackert. Vi gick på den bästa biografen: Saga. Och vi såg den bästa filmen som erbjöds: Water for elephants.
Jag visste inte att man kunde böla så mycket. Vilken fin film. Den slutade till och med bra, ändå grät vi våra kinder våta. Sådär som bara tjejer kan gråta.


Åh, vad den var vacker. Och grym!

Full fart och riktigt underhållande

Vaknar: och det regnar

Äter frukost: och det regnar

Lägger mig i sängen igen: och det regnar

Somnar igen: och det regnar

Vaknar efter lunch: och det regnar

Pluggar: och det regnar

Går ut: och det regnar

På vägen hem spricker det upp och solen skiner. Fantastiskt efter allt detta regn.

fredag 6 maj 2011

Hata

Står i kassakön.
En kvinna plockar godis.Framför mig står en man. Kvinnan har plockat färdigt med godis. Hon trycker in sig framför mannen, som står framför mig, och jag står framför fyra andra. Hon säger: Ursäkta, men jag stod här! Är det okej? Jag har bara tre saker. Vad ska han säga liksom? Han går ju med på det.
Jag blir arg.
Det tar jättelång tid i kön. När det så äntligen är den här kvinnans tur, då börjar hon jiddra med kassörskan om vikten på hennes brev som hon ska skicka och vad hon ska ha för frimärke. Man bah: ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!! HATA!!!
För övrigt hatar jag coop snabbkassa. Den kan gå och dö. Hur mycket jidder det än är i vanliga kassakön så ställer jag mig inte i snabbkassan. Det blir alltid så jävla jobbigt med handväskor som rasar, vantar som man tappar, vikten blir fel och jag vill inte packa min fucking vara. Dessutom kan man aldrig låta bli att trycka in vanligt godis när man köper naturgodis.

Eftermiddagssol

Sitter och dinglar med benen på perrongen. Funderar på det här med converse. Jag har köpt nya, men använder ändå de gamla trasiga. Tiden går långsamt. Pendeltågen är försenade idag igen. Tur att man inte är på centralen, för det är strömavbrott. Strömavbrott när alla förortsbor vill hem från skiten och ta helg.
"Hej, ursäkta mig.." hör jag bakom ryggen.
Vrider mig på bänken och en kille ler mot mig. Min hjärna jobbar på högttryck. ("Vem fan är han!?") "Eh... ja..?..g?"
"Ja, jo.. skulle jag kunna få låna din mobil...?"
("NEEEEJ!!!") "Eh...?" Försöker le mig undan situationen. Inte fan vill jag låna ut den. Vem är han liksom? Det ringde ingen klocka och tänk om han bara ska ha den för att djävlas, kanske kastar han den rakt ut i spåret!
"Jag har alltså tappat min egen.."
"Okej..."
"Men jag vet var jag tappade den!"
"Jasså..?"
"Hemma hos mamma, eller i bilen!"
"Mhm..."
"Ja, kan jag få låna din? Jag ska bara ringa ett samtal och kolla.."
Han verkar ju ganska snäll, han får mig att le och dessutom ser han helt förtvivlad ut.
"Ja, okej..." Jag fipplar i jackfickan och han börjar stråla av glädje.
"Jag kan betala dig!" Han tar min telefon och lägger en tia i min hand. Den glänser rätt fint där och jag undrar om den lilla tian skulle kunna ersätta min telefon om han slänger den framför tåget. Han stirrar på telefonen en sekund innan han börjar trycka på siffrorna.
"Vem ska du ringa?"
"Mig själv.."
("Eh, va!?") "Dig själv? Vem tror du ska svara? Han som snott den?"
"Nejnej, jag hoppas mamma svarar!"
Det går flera sekunder, hundra år känns det som. Ingen svarar. Han ber om att få ringa ett samtal till. Till sin mamma. Det ska väl gå bra, två samtal hit eller dit.
"Bara du inte ringer någon nummerupplysning eller så.." säger jag och tänker på heta linjer.
Han ser lite fundersam ut men ber att få ringa ett tredje samtal för mamman svarar ju inte. Tåget kommer och det är smockat med folk. Det går nästan inte att komma in och han har ju inte ringt färdigt. Vi trycker in oss i en vagn och nu blir det ganska jobbigt. Han får aldrig något svar och inser väl själv att han inte kan ringa runt till hela världen och hur många nummer kan man ha i huvudet? Jag kan bara mitt eget. Ofta man ringer sig själv!
Där står vi, inklämda bland svettiga människor som har slagits ända från centralen. Han tittar på min telefon och mumlar att han har en likadan, fast utan blommor. Sen kommer jag inte ihåg vad jag säger, eller vad han säger. Jag får sån där social fobi och panik och svettningar och kli i ögat. Ska jag stå här, såhär nära honom i tio minuter?
Han kliver av på samma station som mig. Utan att han ber om det säger jag att han kan få låna telefonen igen. Och tänk vilken tur han har. Han får tag i sin mamma, som säger att hon kan komma med hans mobil.
Jag går förbi ICA och unnar mig en dricka, jag tänker att det är han som betalat den.

Hår

Hår är äckligt. Men kattpäls. Oj, jag älskart! Så länge den sitter kvar på själva katten.
Kattpäls: snyggt, vackert, mjukt, luktar gott...
Kattpäls is the shit, yes sir! Ryck i magen.